Konstant trött och full av känslor
Nu börjar jag helt ärligt att känna mig riktigt trött på att vänta. Det sägs ju att inget är som att gå i "väntans tider" och nog sjutton stämmer det. Jag har hopplöst svårt att sova på nätterna, jag är kissnödig i princip jämt. Börjar faktiskt undra så smått hur det känns att inte vara kissnödig.
Ja, jag vet att jag alltid drömt om att ha en synlig "gravidmage", men seriöst, nu börjar jag känna mig ordentligt tung, otymplig och osmidig. Bara att resa mig och gå en kort sträcka tröttar ut mig totalt. Foglossningen är inte att leka med och magen är tung och spänner när jag rör mig. Dessutom känns det som om den lille nattaktiva kickboxren roat sig med att snöra åt mina lungor också så de endast går på halv kapacitet.
Just nu sitter jag med väldigt blandade känslor inom mig. Jag längtar vansinnigt och är otroligt spänd på att få träffa den lille gynnaren som ligger och gottar sig och växer till sig inom mig. Men samtidigt som jag känner att den lilla kan få komma näfr som helst efter fredag så hoppas jag ändå att den stannar ett tag till och blir ett februaribarn liksom min mor en gång var.