1

Årsmöte och föredrag

Idag var jag och barnens far iväg till Koordinaten på NOSFF årsmöte och sen efter det var det ett föredrag. Innan årsmötet började gick jag en snabbis till Kvantum. På årsmötet som för övrigt gick både snabbt och så mycket smidigare än årsmötet jag var på senast i en annan förening. Åt smörgåstårta med räkor och fick veta att föreningen ämnar byta ut sin loggo som de haft sedan 80:talet. Fick se den nya loggon och måste säga att jag gillade den skarpt.
 
Sen var det dags för föredraget Vem tror du att du är som Ted Roswall höll i.
 
Redan i föredragets inledning sade han en sak som fångade mitt intresse.
 
"Tiden går inte, tiden kommer. Varje morgon du vaknar och du inte är död har du fått ny tid." - Eller ja, något åt det hållet sade han i allafall och det tyckte jag lät himla fint.
 
Sen rekommenderade han oss som inte redan sett dokumentären Hoppets hamn att föröka se den.
 
Teds blogg hittar du som är intresserad
-->här<<-
 
Som avslutning innan vi alla gick så var det lottutdelning på lotterna som vi köpte och jag lycades vinna på båda lotterna. Fast den ena vinsten gav jag till barnens far. Någon som vill veta vad jag behöll för vinst?
Hoppets hamn, NOSFF, Ted Roswall, föredrag, Årsmöte;
1

Kryper under mitt skinn

En del saker folk säger till mig, även om det är i "välmening" eller "bara" deras åsikter och meningen inte alls är att jag skall ta illa vid mig. 
 
Så kryper vissa saker liksom in i mitt skinn och skapar en obehagskänsla och massor med osäkerhet och ångest.
 
Jag känner mer och mer att jag behöver en tolk om inte min aspie ska bli en problem, för jag behöver någon som översätter vad om sägs till ett språk jag förstår.
 
Orkar inte känna såhär.
 
 
02. Aspie, Aspie, aspergers syndrom, aspiehjärna, osäkerhet, ångest;
0

Att vara förälder

 
På senare tid har jag fått massa välmenade "råd" och "åsikter" angående hur man skall vara som förälder, hur barnen skal uppfostras. Åsikter om att "vara förälder är ett livslångt ansvar och att man då sall ta sitt ansvar och offra hela sin egen identitet".
 
Jag är förälder sedan snart 13 år tillbaka, men jag är inte bara mamma 7-24 och 24-7, ag är också en egen individ. Som så många andra föräldrar fungerar mitt föräldraskap så mycket bättre när jag själv mår bra. Då blir jag också en bättre mamma.
 
Det jobbigaste med dessa synpunkter och åsikter som jag fått från flera personer på senare tid är att ingen av dem har barn själva. Hur tusan skall de då veta hur det är att ha barn?
 
Innan jag själv fick barn trodde jag att jag viste hur det skulle vara. Men nu med facit på hand kan jag bara konstatera att jag inte viste ett skit, jag viste inte alls vad jag pratade om. Jag viste hur ag ville att det skulle vara och ja, en del har blivit så, men otroligt mycket har blivit helt annorlunda mot vad ag trodde det skulle bli, mycket har blivit bättre, men en del blev sämre och så är livet.
 
Men ett är säkert och det är att det är jag som måste svara på barnens eventuella frågor när de blir större/vuxna/får egna barn om varför ja gjorde si eller så. Ska jag kunna göra det så måst ja få fortsätta göra just det jag innerst inne i mitt huvud och i mitt hjärta tror är deet bästa för just mina barn.
 
Det är jobbigt att ständigt behöva förklara sig för barnlöst folk om varför jag gör si eller så i olika situationer. Som förälder gör man alltid 100% av sitt bästa för sina barn, i alla lägen. Men i allafall jag behöver fylla på energi ibland och det tror jag många andra föräldrar också behöver. Men vi är alla, oavsett om vi är föräldrar eller inte unika och har lika behov både som famil och som enskilda individer i familen.
 
Däremot passar jag mig noga för att säga till andra föräldrar hur de skall vara i sin föräldraroll, för faktum är att jag är expert på min egen familj. Men andras familer vet jag inte ett skvatt om så varför dömma då. Ja vet inte allt, jag vet vad de visar mig, och en annan barnfamil fungerar sällan likadant då jag är med som när jag inte är med.