Dags att göra något jag inte gör allt för ofta. =) Jag vill tipsa er om en bok som jag kom över idag. "Om ett missfoster" skriven av Pauline Wågström.

Boken kan beställas här. Kanske finns det flera ställen, har inte kollat så noga. Men oavsett så kan och vill jag varmt rekommendera boken. Det är ytterst sällan jag finner en bok där jag fastnar redan efter första meningen i prologen.

Googlade lite på boken och hittade ett yutube klipp där författaren själv läser bokens prolog. Kolla gärna på det och ja, boken är en självbiografi.

Blandad kompott serveras till intresserad läsare. Mannen och minstingen fick allt för lite sömn inatt eftersom minigossen som numeera inte längre är så mini samtidigt som han ju alltid kommer vara vår mini var sjuk och spydde flera gånger inatt så detta har givetvis medfört att han varit hemma från skolan idag och kommer så även att vara i morgon, sen får vi se.

Vad mera då, jag har ont i magen, tokigt ont. Sådär som jag får då jag fått i mig för mycket laktos (mjölksocker för er som inte vet vad det är). Detta gör att jag inte mår något vidare just nu. Men men, det går väll över.

Just nu sitter mannen och hjälper mor min med ett CV över telefon.

Jag har även varit iväg till Ebba idag vilket var ovanligt uppfriskande. Vi skrattade en hel del.

Mannen berättade en sak som fick mig att bli så otroligt överraskad att jag inte inte riktigt vet vad jag skall tro. Han berättade att han sagt till sin far att jag gått ned i vikt varpå fadern då svarat något i stil med att han sett det sist han såg mig. :-O

Det är en av mycket få positiva saker han sagt om mig.

Mannen har ägnat en halvtimma åt att hjälpa jänta med hennes läsläxa och nu får jag fortsätta för han orkar inte. Tydligen har jänta fått en bok med många sidor med massa text nu så ja, på återseénde.

Just nu i skrivandes stund har jag en stor klump av oro inom mig. För några timmar sedan gav sig mannen iväg till fots för att handla, men fick migrän på vägen och ligger nu på en parkbänk någonstans ute i mörkret och försöker få bort illamående och migrän såpass att han kan raggla hem.

Ja, tyvärr har han oturen att då och då drabbas av en hemsk migrän som inte bara yttrar sig i huvudvärk och illamående utan tyvärr påverkar hans migrän även hans balans på så vis att han ragglar och hans tal såpass att han sluddrar.

Sådant är himla jobbigt då man liksom inte riktigt vet vilka som fårstår vad det handlar om. Allt för många tror att mannen är full då han har ett migränanfall.

Edit:
Denna gång ordnade det sig i allafall, det slutade med att han fick skjuts hem, så jag behövde bara ta min rollator och gå till parkeringen och möta upp, sen fick han stötta sig på den då vi gick hem.

Nu ligger han på soffan med en spyhink bredvid sig och har fått en alvedonsupp. Ja, han gillar inte alls suppar, men tablett är ingen mening med att ge då han mår så illa som nu. Måste nog säga att detta var ett av de kraftigaste anfallen på mycket länge.

Allvarligt talat så trodde jag inte alls att jag var beroende, men nu har jag varit utan i över ett dygn och jag börjar få riktig reäl huvvudvärk och tänker numera bara i tanken mjölk, mjölk, mjölk. Till och med så det är svårt att stava ordet för jag vill hellre dricka det.

Känner ni igen känslan? Har ni tänkt så om något som ja, normalt sett inte brukar vara beroendeframkallande? Då räknar jag inte med tex cola för det är just beroendeframkallande.

Nåväl, ingen har väll missat nu att jag vill ha härligt läskande kall mjölk som rinner ned i min strupe medan jag sakta känner hur hela jag återigen fylls med liv.

I vilket fall som helst så såg jag att ni var ovanligt många som läste min blogg igår och det tycker ag är superkul. Fortsätt så och glöm inte att kommentera. =)

Fick en kommentar från en tjej som ville att jag skulle berätta mera om mig och min Asperger och det är något jag gärna vill göra, men helt lätt är det inte. Men jag gör ett försök, men räkna med att detta inte beskriver hela mig, det är bara en liten liten del, jag är så himla mycket mer än jag själv kan berätta och framförallt är jag mer än "bara" Asperger.

Få nu inte för er att tro att jag tog illa upp av förfrågan föär det gjorde jag absolut inte. Jag uppskattade det men lite av kruxet med just Asperger är att jag inte alltid förstår er och ni förstår inte alltid mig. Så är det liksom bara och ju fortare både ni och jag accepterar det ju lättare blir det för oss båda.

Något jag starkt ogillar är när folk mer eller mindre vill hänga en skylt runt halsen på mig med texten Asperger. Jag är inte Asperger, jag heter inte Asperger, aspergers syndrom är en del av mig. Ni har väll ingen skylt runt halsen där det står "Jag har hår", bara för att ni har hår på huvudet? *ler* Nä, precis, det var ju det jaag viste. Så kom igen nuu, vem är jag.

Jo, jag är en mamma som under hela min period som mor och tidigare som tonåring och dessförinnan som barn kännt mig annorlunda. Jag har liksom inte passat in i sammhällets färdigstöpta mallar på hur man skall vara och hur man skall se ut. Jag kom tidigt underfund med att jag är unik, och vet ni vad. Det är helt okej att vara unik, vet ni en sak till, ni är också unika.

Aspergers Syndrom är för er som inte redan vet det en funktionsnedsättning, inte en sjukdom, och nej, det smittar inte. AS som jag även brukar förkorta Aspergers Syndrom är inget man botar som tex huvudvärk, förkylning och tandvärk, nä, det är något man lever med. AS är inget som försvinner, men det behöver heller inte vara ett problem. Det blir lite vad man gör det till och hur ens omgivning hanterar det.

Min personliga erfarenhet är den att omgivningen i vissa fall har svårare att hantera min AS än vad jag själv har. Exempel på det är när det tex är släktmiddagar och de vill att jag skall uppträda och vara på ett visst sett, en det går inte. Jag kan bara vara som jag är. Det gör det svårt för omgivningen för de måste anpassa sig efter mig.

Jag är själv glad astt jag begåvats med AS, ok, jag har svårt för mycket som tex sociala kontakter, att träffa folk och umgås, förstå det hemliga språket (det som inte uttalas). Jag tar saker som sägs just som de sägs, så säg inget du inte menar till mig. Skämt tex är något jag inte alls förstår vitsen med. Jag tycker det är skitsvårt att veta när folk är allvarliga och när de skämtar och vet jag inte så låtsas jag oftast som om det regnar eller så tar jag väldigt illa vid mig och känner mig utstött och sårad för att folket omkring mig inte violl tala mitt språk.

Men i stället kan jag mycket annat som tex om jag får göra något in om mitt specilintresse, då kan jag satsa 210% på det. Just nu är det tvserier som gäller och då menar jag på att jag tittar en hel del, oftast flera avsnitt om dagen.

När jag gick i högstadiet var mitt specialintresse Elvis Presley med resultat att jag då lärde mig ja allt jag kom över om honom. Jag läste om honom, lyssnade på honom dagarna i ända i min  freéstyle. Jag spelade in varenda film han var med i. Fiolmerna kunde jag sedan titta på om och om och om igen. Jag läste alla böcker som handlade om honom och dden jag än idag tycker är bäst är "Elvis & jag" som skrevs av Pricilla Beaulieu Presley.

Kvällar och halva nätterna låg jag och lyssnade på Elvis medan jag tiottade på min stora planch av honom som jag hade i fotändan av sängen.

Ja, jag vet att det låter som om jag var förälskad i honom och ja, det var jag nog också på sätt och vis.

Sen eter det har jag haft perioder då mitt specialintresse har varit att tex lära mig så mycket jag kunnat om Lillhärdal och därefter om släktforskning, vilket jag mötte min man genom.

Så nä, det är inte alls av ondo att ha AS, inte för mig.

Däremot har ag konstaterat att jag tänker annorlunda än er som inte har AS, ni tycker att jag tänker konstigt och i krokiga vägar. Men vad är det som säger att mitt sätt inte är lika rätt som ert?

Jag kommer till mål jag med, men jag tar min egen väg och det tar kanske längre tid för mig men jag får oftast uppleva mera på vägen.

En del av min AS gör att jag har svårt att organisera, hitta startknappen till tex att städa. Jag förstår inte alltid blanketter och papper utan får då be om hjälp med dem.

Jag måste ha saker planerat och ha rutin, jag ogillar starkt att bli överraskad, speciellt av oväntat besök hemma tex. Sådant får mig att må riktigt dåligt.

Jag är rastlös på kvällarna och det kryper i kroppen på mig och jag har svårt att slappna av. Jag vet inte om just det har med AS att göra, men min samtalskontakt har sagt att stresströskeln hos en med AS oftast ligger något högre än hos en icke AS, vilket gör att när jag väl känner mig stressad, då blir jag hyperstressad i stället.

Jag känner mig som tryggast då jag känner att jag har kontroll och vet vad som skall hända, att jag alltid liksom är ett steg före. Sen att ringa och ta emot samtal av folk, ja sådant känner jag att det är extremt jobbigt så numera går alla telefonkontakter från min samtalskontakt, sjukgymnast, arbetsterapeut, habiliteringen, lasarettet m.m via min man som agerar telefonkontakt och sorterare.

Utan min almenacka vore jag helt borta. Jag känner mig vilsen och avklädd bara den inte ligger där den skall.

Nä, nu känns huvudet tomt så jag vet inte vad jag ska skriva mer än möjligen det att efter jag träffat folk, spelar ingen roll vilka så är jag jämt så in i norden trött att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Undrar ni mer är det bara att fråga. =)

Äsch, jag vet inte vad jag ska skriva. Känner bara för att skriva nåot så ja, då gör jag det helt enkellt.

Jänta sitter vid mannens dator och spelar sitt fiskspel. Mannen pratar i telefon med farmor och tja, vad gör jag då?

Jo, jag skriver ju här, surfar lite och kikar i almenackan.

Jobbar på att få mannen att bestämma sig angående om vi skall fira jul hos Johanna eller om vi skall till svärföräldrarna. Han är lite svår mannen på att ge besked, drar ut på det i det längsta typ.

Sen har det pratats släktforskning mellan mannen och hans far.

Nåväl. Har ni några önskemål på något ni vill att jag skall skriva om eller kanske rent av en fråga eller två?

Jag vet inte vad det tagit åt min lust, men de senaste dagarna ar jag typ inte haft vare sig ludt eller motivation att blogga, samtidigt som jag velat... Skum känsla, har ni kännt så förut?

Ja, det är i varje fall förklaringen till de senaste dagarnas inlägg som mestadels varit tävlingar och ja, mera tävlingar och listor.

Nåja, mellanmyran glömde sin ryggsäck i skolan idag och givetvis har han läxa i som skall lämnas in i morgon så han fick vackert gå tillbaka till skolan för att hämta ryggsäcken. Lillebror följde med honom som sällskap.

Jänta var borta i helgen, hon var hos sin farmor och farfar. I lördags var hon med dem till globen i Stockholm och tittade på hästar. Sen hade hon innan hon kom hem även hunnit med att baka lite merd farmor. En supergod filmjölkskaka. Smaskens, är så himlans glad att skruttungen tig med sådan hem till mig.

På onsdag skall jag träffa Ebba och på fredag fortsätter grabbens Asperger utredning med att utredaren skall intervjuva mig. Spännande!

Titta vilka oemotståndligt härliga saker man kan vinna. Jag har redan blivit förälskad så givetvis är jag med och tävlar om det här.

Jag tävlar hos Millah.
Tävlingen hittar du här om du också vill vara med.

Jag är med och tävlar om en biobiljett hos Ekke.
Tävlingen hittar du här.

Vilken rackarns otur man kan ha då. Jag hittade en bloggtävling med "vinstgaranti" so jag ville vara med i. Men med min vanlia otur så ja, gissa vad... Stämmer, tävlingen avslutades för nåra dagar sedan. Suckar!

Nåja, inget att göra åt det antar jag. Nu skall jag ta och kika på en film och efer det blir det antaglien till att läsa lite flera bloggar.

Grabbarna har blivit uppskickade på sitt rum för att städa för där ser det ju ut som om en orkan dragit fram. 

Har lämnat över jänta till hennes farfar som mötte oss i stan. Hon skall till globen i Stockholm och titta på Stockholm hourse show med sin farmor och farfar i helgen.

Önskar att jag hade haft kameran med mig då vi var in till stan för jag såg ett himlans fint hus. Men men, nu är det som det är och ni får hålla tillgodo med min taskiga mobilkamera.