0

Flugporr

Aldrig någonsin tidigare i hela mitt liv har jag varit me om detta. Flugor brukar normalt inte störa mig, de brukar surra irriterande en dag eller så sen är de borta. Men dessa ja har nu, alltså det har ju blivit värsta invassionen, de är överrallt och de är hur många som helst. Tror tusan att de rackarna även blivit tama, de landa på mig ben, på min näsa, på mna glasögon m.m och de bara sitter och liksom spanar.
 
Sen kastar de sig plötsligt iväg på en flygtur, till nästa fluga bara för att ägna sig åt porr igen och igen och igen. De gör liksom inte så mycket annat. Normalt om en fluga landar på benet så brukar de flyga iväg om man rör på benet, dessa rackare de flyger inte i första taget.
 
Alla tips på hur jag kan bli av med den mottages med stor tacksamhet för nu börjar det bli riktigt jobbigt.
0

13 år av saknad

Allvarligt, inte sjutton känns det som om det skulle ha gått 13 år sedan du lämnade jordelivet för nya äventyr.

Men... faktum är att min son som endast var 2 veckor då du träffade honom nu har blivit 13 år, så det måste ha gått så lång tid även fast det bara känns som om ett ynkligt år har gått. Även almenackan talar sitt tydliga språk då den berättar att det idag är 13 år sedan.

Jag känner fortfarande av din närvaro, ibland känner jag inom mig vad du skulle ha sagt om du var här, ofta kommer jag på mig med att vilja ringa dig och berätta när något hänt. Men jag kan inte och då kommer saknaden och tomheten som ett hårt slag i magen.
 
Örjan, DU fattas mig fortfarande. Att veta att du inte lämnat oss ppå jorden helt ensamma glädjer mig men det hjälper inte mycket då jag inget hellre vill än att sträcka ut mina armar och omfamna dog och bara suga i mig av ditt lugn och din inre styrka. Det är faktiskt tomt här efter dig, jag känner mig inte längre hel även om jag utvecklats som person och livet har gått vidare, men du fattas mig!

Jag hoppas att du snart kommer till mig om natten och fyller mig med lugn, trygghet och säkerhet så som du så ofta gjorde när du nyligen gett dig av. Jag saknar dig så, och jag behöver dig, mina reserver börjar sina.

Varför finns det ingen besökstid, telefon eller adress till himlen, allt känns så definitivt när någon man håller kär flyttar dit upp.

 
0

Du fattas mig!

Att veta att du för alltid kommer att finnas inom mig och att jag aldrig kommer att glömma dig hjälper inte alltid och det hälper inte nu.
 
Förr kunde jag prata med dig, jag kunde se dig och höra dig och jag kunde ta i dig.
 
Inget av det kan jag längre, din närvaro börjar suddas ut och jag märker dig inte längre på samma vis som förr. Inget är som förr och nu när jag verkligen hade behövt dig. Behövt få en uppmuntrande kram, en axel att luta mig mot och dina visdomsord viskade i mitt öra, ja, ni finns du inte här!
 
Mitt i det svartaste svarta så fattas du mig! Tänder en rökelse och hoppas att du kommer till mig så jag känner din närvaro även fast det nu gått 13 år sedan du dog och lämnade oss alla at själva vandra vidare på våra stigar.