Barnmorskebesöket
Detta är inget jag skrivit något om tidigare i bloggen då vi valt att ha
det mera privat, men nu börjar det synas och fler och fler vet om det så nu känns det som om jag kan släppa "bomben" även här i bloggen.
Ja, det är sant, vi väntar på en efterlängtad sladdis. Äntligen! Igår var jag till barnmorskan igen och än så länge ser allt bra ut. Dessutom har jag utan att anstränga mig det minsta, eller för den delen äta mindre, lyckats med något jag själv hela tiden trott skall vara omöjligt. Bara genom att äta bättre och mera regelbundet så har jag lyckats med att trotts graviditet ändå gå ned i vikt.
I snitt så har jag gått ned ca 1 kg mellan varje besök, något som barnmorskan berömmer mig för. Själv är jag också riktigt stolt över det.
Barnet växer som det skall och följer sin kurva bra, dessutom är hen väldigt väldigt aktiv på ett vis som jag inte upplevt under mina tidigare graviditeter.
Hen sparkas, snurrar omkring och far runt mest hela tiden. Det är inte ofta hen är lugn. Vad känner jag då inför alla rörelser, jo, jag tycker det är både mysigt och lite smått läskigt. Svårt att riktigt förklara.
Men, nu börjar det bli tungt att sitta, stå och gå, foglossningen är inte rolig alls, hen studsar på och kramar min kissblåsa mest hela tiden, lite som om den vore en "antistressboll". Kort sagt så är det mera regel än undantag att jag mer eller mindre ständigt känner mig kissnödig, sen när jag kommer till toaleten så kommer det oftast inte mycket mer än vad det gör för en hanhund som revirmarkerar. Just det börjar kännas tämligen frustrerande. Tilläggas kan också att det nu börjar bli tungt att andas, lite som att lungorna inte riktigt får plats.
Så ja, nu är jag trött på att vara gravid även fast denna graviditet utan diskussion och tveksamheter varit min i särklass bästa graviditet. Men nu längtar jag verkligen efter att få träffa och lära känna den lilla kickboxaren som växer inom mig.
Å, så roligt att läsa! Grattis till er! Jag hoppas så att allt ska gå bra! ❤️