Fortfarande overkligt
Uff... Ligger och tittar på bilder från farmors begravning... Jag vet ju att hon är död, borta, begravd nu. Att hon inte finns mer. Men det är samtidigt så vansinnigt overkligt. Hon ska liksom bara finnas där i bakgrunden, alltid. Men nu gör hon inte det. Hon fattas mig. Känner saknad och tomhet i hela kroppen nu.
Min fars sambo visade mig ett foto på hur farmor såg ut bara några timmar innan hon dog. Jag kände vetkligen inte igen henne. Hon såg så mager och eländig ut, som om livet redan flytt fast hon ännu hade några timmar kvar att leva.
Usch, det är overkligt...!
Blomman jag lade på kistan.
Denna blomma köpte jag, barnens far, min mor och hennes sambo till farmor.
Blomman med band är från min far, mig och min bror.
Min mor och batnens far.
jag saknar mina morföräldrar och farmor också. farfar minns jag knappt då jag enbart var tre år när han dog. Min farmor har födelsedag idag och skulle fyllt 109 år. är iallafall glad över att hon hann träffa sina tre barnbarnsbarn, mina tre guldklimpar Teddy, Angelica och Linnea. Vilka fina blommor och vilken fin kista. kramar till dig!