En Aspiebloggare

Rent fysiskt måste man tyvärr släppa taget om folk som man äskar på olika vis och som betyder oerhört mycket. Jag har en sådan person. Jag lärde känna honom då jag gick på Bäckedals Folkhögskola. Det dröjde inte länge innan vi blev kära i varandra och blev ilag. I två år var vi ilag med varandra men sen när jag flyttade så tog det slut. Distansförhållande var liksom inte våran grej.

 

Men trotts det så fortsatte vi vara vänner och ha bra kontakt. När jag senare träffade min nuvarande man så höll vänskapen för det med. Min man och Örjan blev goda vänner även de. Men sen blev Örjan sjuk och dog inom ett år av sin sjukdom.

 

Numera lever han vidare inom mig och alla oss andra som älskade honom på olika vis. Jag kommer aldrig att glömma dig! Men precis som du önskat så fortsätter jag leva mig liv och tänker inte på dig varje dag. Men då och då, just nu till exempel.