En Aspiebloggare

Jag hoppas innerligt att jag kommer bli lik min mor, ja kanske inte till utseénde då, ja vill gärna se ut som mig själv, men till sättet. Lite sådära lagom klok och lätt att plocka fram det lilla barnet inom mig och leka med barnbarnen på deras nivå. Javist, jag vill ha barnbarn, men inte nu, om några år.

 

Men jag är rädd att jag nog komer bli mera av en senilofix för vetni, det har redan börjat. Jag minns ta mig huligen inget alls känns det som, inte utan min almanacka i dagboksversion som jag ständigt har i min ryggsäck.

 

Utan min almanacka fungerar inte min vardag, det är då ett som är säkert!