Min familj
Busfia 21 år - Våran förstfödda. Busfia föddes den 25 juni 2002, på kvällen och var med då hennes far och jag gifte oss. Tyvärr har vi varit tvungna att kämpa i flera år för att hon skall få den hjälp och det stöd hon behöver i skolan, det fick hon först när hon gick i åk 8. Under många år kände både hon och vi att blev "sedd" i skolan. I dec 17/jan 18 började det äntligen ske lite positivt i hennes skolgång. Först då efter mer än 10 år av tjat fick hon sin utredning och då framkom bl.a att hon behövde visuellt stöd till texter vilket Breviksskolan där hon gick högstadiet aldrig hade förstått. De motarbetade oss hela tiden och ansåg att en utredning inte behövdes. Resultatet, hon fick fel hjälp och lyckades aldrig få godkänt i engelskan.
I September 2017 fick hon även två diagnoser till, Aspergers Syndrom samt ADD, sedan en kort tid innan hade hon fått diagnosen Dyslexi.
Under de gångna åren har hon gjort ett antal utlandsresor med sin farmor och farfar. Sommaren 2013 reste hon till Tenneriffa och 2014 var hon bland annat i Frankrike och Italien. Sommaren 2017 reste hon och jag till Thailand. Under 2019 var hon till Polen med skolan.
Nu går hon sista året på Öknaskolan med inriktning Djurvård. Hon har samlat på sig en del erfarenheter från sina olika ALP platser, bland annat från hunddagis och djuraffär.
Under 2021 flyttade hon hemifrån och är numera även ägare till sin egen hund och sina alla hamstrar. Hon har fött uppdvärghamstrar med stamtavlor som hon sålt..
Under 2021 flyttade hon hemifrån och är numera även ägare till sin egen hund och sina alla hamstrar. Hon har fött uppdvärghamstrar med stamtavlor som hon sålt..
Först flyttade hon till sin farmor och farfar men i februari 2022 flyttade hon in i en egen lägenhet. Där bor hon just nu med sin kille, men de plannerar att inom kort flytta till större.
Änglabarn - Då barnens far och jag planerade vårat bröllop så var jag gravid. Men tyvärr är inte all lycka beständig och vi förlorade vårat barn den 7 april 2003, långt före barnet var beräknat att födas. Älskad och saknad för evigt, men jag tror att den lille nu är min skyddsängel, det känns så i allafall.
Marvelmannen 19 år - Vår förstfödda son, föddes 16 april 2004 på morgonen. Grabben har blivit stor och har nu övergett studiegården i högstadiet. Numera går han på Real i årskurs 2 där han läser Djurvård.
Denna grabb ler sällan och kan lätt tolkas som sur och trulig, men det är han inte när han känner sig trygg med omgivning och personerna omkring honom. Han är väldigt lik mig, han behöver också veta vad som händer, när och hur. Planering och förberedelser är nyckelorden för honom. Han har även Aspergers Syndrom precis som jag själv.
Marvelmannens tidigare specialintresse var smurfar som han lärde sig precis allt om. Sen blev det Lego Chima och Nexoknights, men numera är det Marvel som gäller.
Oftast håller han till inne i sin trygga borg (sitt rum) mest hela tiden. På senare tid har han börjat bli aningenn mera social och kommer ut ur sitt rum lite mera.
Inom kort flyttar även han ut och ska testa sina egna vingar.
Jojohan 18 år - Han föddes 23 augusti 2005 på morgonen.Jojohan är en stor djurvän som gillar de flesta djur, dock är han mindre förtjust i ansvarsdelarna som också hör till när man har djur. Att gå ut med hund gillar han inte, men gör det motvilligt ändå när det behövs.
Då han är ensam och får all uppmärksamhet är han hur go som helst, men envis som synden. Han verkar även ha en förkärlek för att reta och irritera syskonen utan att själv ens vara medveten om det många av gångerna.
Grabben har Dyslexi, redan som liten fick han även diagnosen"Spåkstörning" vilket i hans fall betyder att han var sen med att få till uttalen korrekt och ofta tappade de första stavelserna. I september -17 fick han även dianoserna Aspergers Synddrom och ADHD. Den sista diagnosen kom inte precis som någon överaskning, då vi misstänkt att han haft det under flera år, men att få till en utredning är inte alltid så lätt. Sedan han började med medicin för sin ADHD så verkar det ha blivit lite bättre även om man märker när medicinen går ur kroppen.
Sedan länge har han delat ut reklam för att få in lite egna pengar.
Under sista året i högstadiet var det en hel del hemstudier pga Covidpandemin. Det fungerade riktigt bra för honom då han trivdes bättre med att plugga hemma än att vara på skolan. Han har precis börjat första året med flygteknik ute på Skavsta.
Snäckan 4 år - På fotot är hon 2 år, men nu har tösen blivit stor och fyllt 4 år. Hon är en tjej som nästan jämt vet vad hon vill, men hon har humör och blir lätt ilsken när något går henne emot.
Energi som få har hon och håller alltid på med något, hon gillar inte alls att vara sysslolös men är samtidigt duktig på att sysselsätta sig själv. När hon var liten var hon ofta på Öppna Förskolan vilket hon älskade. Numera går hon på dagis.
Snäckan är en tjej som hatar att bli väckt, hon vill sova till hon vaknar. Det gör att hon oftast är ilsk som ett bi när hon ska till dagis på morgonen. Sen när hon ska hömtas vill hon oftast inte gå hem.
Nu börjar man märka av hennes personlighet allt mer och den lilla bebisen är ett minne blott som utbytts mot en liten nyfiken och energisk flicka som gillar att upptäcka världen och testa gränserna.
Barnens far (särbon Fredrik) - Vi träffades en gång genom en mailinglista för släktforskare som vi båda var med i. Förlovade oss gjorde vi den 27 april 2001, gifte oss i Klosters Kyrka i Eskilstuna på midsommarafton (20 Juni) 2003.
Barnens far har kört buss och jobbat på dagis, numera jobbar han natt som tidningsbud samt är aktiv i olika släktforskarföreningar. Han har även suttit med i styrelsen i släktforskarföreningen i vårt hemområde, men det har han slutat med nu. Däremot sitter han fortfarande kvar i styrelsen i hembygdsföreningen. Han var även med och arrangerade släktforskardagarna 2015 på Rosvalla. Han har närmare 30 års erfarenhet av släktforskning och har under den tiden även hunnit med att få några släktutredningar publicerade.
Vi är särbos sedan i november 2014, det fungerar mycket bättre för oss, både vi och barnen mår bättre av att slippa vardagstjafs och istället kunna ha trevligt när vi träffas.