Dagis, logoped, kommunikationsring
Idag startade vi dagen typ samtidigt, eller ja, sonen som går på gymnasiet drog ju långt tidigare.
Men vi andra gjorde oss klara att gå när det var dags för lillbus att åka till dagis. Vi passade på att utnyttja snön till att låta tösen få åka (bli dragen) i pulka till bilen. Det var något som snabbt förändrade henne från en riktigt ilsk liten tös till en lycklig tös med ett stort leénde. Är det något hon verkar gilla så är det när pappa drar henne i pulka. Just nu är det en "babypulka" hon får använda. Hon har en pulka för lite större barn också. Men vi tycker denna är lagon nu med tanke på att det är första säsongen som hon åker pulka. Innan har det liksom aldrig riktigt blivit av.
Vilken tur igentligen att hon fick åka pulka i morse. För när vi kom hem på eftermiddagen, ja då hade all snö typ regnat bort. Jag för min del är mätt på snö, men vi får se. Pulkan får stå framme ett tag till så får vi se.
När lillbus blivit lämnad på dagis så styrde vi andra vår väg in mot Nyköping.
Äldsta grabben skulle skriva på hyreskontrakt medan Fredik och jag skulle till logoped. Detta var ett besök utan lillbus.
Logopeden informerade en hel del, vi fick kolla på några små filmsnuttar. Vad de handlar om minns jag inte. Jag minns däremot att jag tyckte allt kändes så självklart. Hur som helst så hjälpte logopeden oss också att bestämma lite bilder för en kommunikationsring. Vi har valt att göra den rätt liten så tösen kan ha den i ett nyckelband med sig när hon ska iväg. Tanken är att detta skall underlätta lite för henne nu under en övergångsperiod innan hon kommer igång mera med talet.
Hon är rätt duktig på att kommunicera med oss i familjen. Men hon har svårare med andra. Vi har liksom lärt oss vilka tecken, vilket kroppsspråk och vilka ord hon använder för olika saker. Men det är ju inte lika lätt för andra.
Lillbus är sen med talet, det är som om hon inte riktigt har haft tid att lära sig, för de finns så mycket annat som är spännande.
Hur som helst, när vi kommit hem och gjort iordning bandet så visade jag henne bilderna. Sen var hon en stolt flicka som hade bandet runt halsen resten av dagen. Bara precis innan hon skulle gå och lägga sig så gav hon det till mig. Mamma skulle hålla reda på det medan hon sover så hon kan ha det imorgon igen när vi bl.a ska till BVC.
Flera gånger under kvällen kom hon till mig och visade att hon ville titta på bilderna tillsammans med mig. Det var tydligt att hon ville typ lära sig vilka bilder hon har och kan använda till hjälp när hon vill prata.
Efter att hon ätit så kom hon till mig och visade först bilden på mat. Då frågade jag om hon var hungrig, det var hon inte. Vilken tur eftersom hon ätit bara några minuter innan. Men vad hon ville berätta var att hon hade ätit.
Sen pekade hon på bilden med texten "ont", det är en armbåge med ett plåster på den bilden. Sen sade hon "pappa aj" och såklart kom pappa och visade blåmärkena från när han varit på sjukhus och fått lämna blodprover och haft infart. Snacka om att det var en stolt tjej som kunde bidra mera i ett samtal, hon riktigt sken upp och då kändes det så rätt för mig att jag gick på min instingt och tillsammans med Fredrik gjorde en kommunikationsring.
Med facit på hand så känner jag att vi kanske hade lite för många bilder, och att några kanske skulle kunnat bytas ut. I mitt huvud hade jag tänkt mig typ 10 bilder, men nu när jag räknade dem så var det vist 20 stycken. Men det var ju inte alls lätt att sitta där och bara komma på bilder. Just nu känner jag att vi kör på dessa bilder just nu och sen när hon använt dem ett tag och vi märker vilka hon kanske inte använder, ja då kan vi kanske ta bort några bilder, eller ändra till annat.