Chokladberoende - Vägen tillbaka
Vägen tillbaka till den jag var när jag mådde som bäst och trivdes som bäst med mig själv är både lång, krokig och tuff.Vägen till var jag är idag har kommit smygandes, inget fritt fall direkt så ja har liksom inte riktigt märkt det så tydligt. Vist, signaler har funnits men dem har ja bara skakat av mig.
Men nu så, nu är jag äntligen på väg. Jag räknar med att resan kommer ta tid, ja kom ju inte hit på 5 minuter precis.
Kort sagt kan man säga såhär, när min mor dog så tappade jag fotfästet, efter det försvann min ena trygghet efter den andra och kvar var tryggheten i form av choklad, ett ordentligt beroende.
Om ja bara hade två oöppnade chokladkakor hemma så kom ångesten som ett brfev på posten. Sen blev jag gravid med minstingen, beroendet för choklad fanns kvar men jag lyckades ändå hålla det på någorlunda kontrollerad nivå.
Men sen var det som om allt rasade och jag bara åt och åt varenda kväll, först lite varje kväll, sen mer och mer. Resultatet av det lät ju inte vänta på sig...
Vikten gick stadigt uppåt. Nu under sommaren då jag ville ta på mig mina shorts och de inte alls gick så blev det ett bryskt uppvaknande.
Sedan några veckor tillbaka så har jag nu fått någorlunda kontroll över mitt chokladberoende och för det kännner jag mig stolt.
Under en period gick jag utifrån regeln "ta vad du vill och tugga på så länge ja låter bli choklad". Faktum är att jag inte har köpt en ennda choklad till mig själv efter äldsta dotterns student.
Som pricken över i:et så fick jag sen en jobbig 2-veckors förkylning följt av förkylningsastma och sedan ischias som nu äntligen är på tillbakagång.
Men nnu har jag i varjefall sakta men säkert börjat prommenera på den snåriga stigen mot den jag älskar, mig själv i min "må bra form". Det är tungt, jobbigt och motigt, men jag är envis och sätter små mål som jag kan klara.
Idag var mitt mål att ta mig till utlänningsbutiken och köpa sallad. Det gick, med ett gäng vilopauser utefter vägen i solen. Men värmen, jisses vad den påverkar mig. Att gå är snudd på omöjligt men det gick. Köpte dock en sådan där iskall drink som mest består av is. Drack lite på vägen hem. Men resten fick min lilltös dricka upp.
Ett mål jag klarat hittills var att jag skulle ha kontrollen over chokladen, den skulle inte få kontrollera mig.
Jag hoppas att det avklarade målet kan generera lite minus på vågen och göra det lättare att ta resterande steg. Ett delmål jag har är att kunna ta ut mina pälsklingar på i varjefall en kort tur utan att bli helt förbi av det. Sen när jag är i mål där så är det bara att utöka motståndet långsamt men fortfarande inom ramen för vad som känns genomförbart. Ökar ja för mycket så ja inte lyckas så känns det som ett för storet misslyckande så jag vill ta det i min egen takt.
Drömmen vore att jag kommit ned så pass i vikt att det inte är lika jobbigt att gå till nästa sommar, kommer ja dessutom i mina shorts så blir jag överlycklig.
Men ja, jag har en snårig väg framför mig, men jag ger mig inte. Får ja bara ta den väg jag vill utan pekpinnar och i min egen takt så kommer jag att lyckas.