Lite då och lite nu
För en bra massa år sedan då jag ännu gick i skolan. Då fastnade jag för att läsa bäcker. Var jag än gick så hade jag alltid minst en bok med mig.
På den tiden hade jag varken barn eller dator som kunde sluka min tid. I stället blev böckerna min trygga värld, där kunnde jag drömma mig bort från mitt då tråkiga och jobbiga liv. Där kunde jag slappna av och slippa mina plågoandar som förföljde mig, där slapp jag sparkar, slag och glåpord som kunde komma nör som helst utan minsta anledning.
Böckerna blev min verklighetsflykt och var så i många år av min uppväxt. Sen när jag som ung vuxen kommit ifrån eländet under min uppväxt och fått lite distans, till allt. Då blev böckerna istället mitt sätt att få uppleva saker. Jag hade alltid en bok med mig, vart jag än gick.
Men sen kom kärleken in i mitt liv, följt av barnen och sen även en dator. Böckerna och dess magi föll liksom lite i glömska då jag inte längre riktigt hade ro att sitta och läsa och försjunka in i bokens trollbindande magi.
Men senast när jag följde med stora jäntan till Öppeen Hand så hittade jag en bok jag föll direkt för. Jag letade inte ens, den bara stod där framför mig och sög åt sig min hand. Jag hade bestämt mig för att jasg skulle läsa den innan jag ens hunnit se vad den hette, än mindre läst vad den handlade om.
Nu har jag läst Klockan 10:31 på morgonen i Khao Lak skriven av Pigge Werkelin och ja. Den är verkligen värd att läsa. Den gjorde ont att läsa, vansinnigt ont. Jag kunde känna hans förlamande förlust och saknad, men samtidigt imponerades jag över hans enorma beslutsamhet och envisa arbete i jakten på att återfinna sin familj. Lika mycket som jag beundrade honom förfasas jag över sveriges handlingsförlamade attityd och aggerande gentemot de som drabbades av flodvågskatastrofen i Thailand.
Handling:
"Den 26 december 2004 förlorade 220 000 människor livet i en tsunami i paradisorten Khao Lak, Thailand. Bland de döda fanns Pigge Werkelins fru Ulrika och deras två små söner, Charlie och Max. I boken berättar Pigge om den fruktansvärda tragedin som förändrade hans och så många andras liv, och riktar kritik mot svenska myndigheters hantering av katastrofarbetet.
Pigge Werkelin är en gotländsk entreprenör. Han förlorade sin fru och sina två söner i Tsunamikatastrofen i Khao Lak i Thailand den 26 december 2004."
"Den 26 december 2004 förlorade 220 000 människor livet i en tsunami i paradisorten Khao Lak, Thailand. Bland de döda fanns Pigge Werkelins fru Ulrika och deras två små söner, Charlie och Max. I boken berättar Pigge om den fruktansvärda tragedin som förändrade hans och så många andras liv, och riktar kritik mot svenska myndigheters hantering av katastrofarbetet.
Pigge Werkelin är en gotländsk entreprenör. Han förlorade sin fru och sina två söner i Tsunamikatastrofen i Khao Lak i Thailand den 26 december 2004."
Dagens middag blev blodpudding med lingonsylt. Något jag inte har ätit på flera år. För Lillbus var det första gången. Hon var verkligen skeptisk, men när hon väl smakat så åt hon med god aptit.
Har läst boken. Kunde inte släppa den. Vi önskar bokstavligt. Med in o toa. Näyde var middagen. Så kom de mest maten för jag var på en annan planet. . Som tur var de piroger :)
Hoppa du hy papper i närheten när du läser den.