Kvällstankar och prat med maten
Sedan ett tag tillbaka har jag ett nytt LSS beslut gällande serevicebostäder. Detta till stor del beroende på missförstånd då personalen uppenbart har svårt för att kommmun icera såpass tydligt att jag faktiskt förstår vad de menar.
Nu är det missförståndet utrett och vi har pratat en hel del om hur vi (både jag och personalen) skall jobnba för att sådanna missförstånd inte skall ske igen.
Idag kom de hit på min vanliga insatstid och jag hade tur, det var en i personalen som jag kände mig trygg med. Det är så mycket lättare för mig när jag känner mig trygg med personalen. Att komma dit tar väldigt lång tid. Jag kan liksom känna mig "trygg" och prata med dem om jag möter dem ute. Men från det till att jag faktiskt ska känna mig trygg med dem i mitt hem är vägen väldigt lång och krokig. Det är mycket som skall stämma in, exempelvis personkemin.
En i personalen tex har jag en form av hatkärlek till. Hon är liksom tuff men rättvis. Hon säger det jag behöver höra ibland även om det för mig då kan vara extremt tufft att höra det. Men, sen hjälper hon mig att komma i mål genom att stötta och puscha i en lagom kombination, så det blir en balans. Sen släpper hon innte bara för att vi nått det målet utan hon fortsätter att "hålla koll" och hjälper mig framåt till nya mål.
Eftersom jag har så vansinnigt svårt för att släppa in folk och det skapar ett enormt ångestpåslag så är det viktigt att jag vet i förväg vem som kommer och med de jag inte känner mig trygg med kan det ibland vara så att målet bara är att öppna och släppa in dem. Målet måste inte alltid vara att få mycket gjort då jag har insatser. Sen vad som ska göras på mina insatser, ja det är de jag själv som bestämmer utifrån vad som behöver göras, vem som kommer och hur trygg/otrygg jag känner mig.
När/om jag känner att något inte fungerar eller jag vill ändra på något, ja då pratar jag med denna person och hon i sin tur genomför det och pratar med övrig personal, samt följer upp. Eller om det behövs pratar med mig så att vi tillsammans kan finna en medelväg som fungerar från båda sidorna.
Exempelvis, helst skulle jag önska att det bara kommer personal jag känner mig trygg med på mina insattstider, men det fungerar inte då de inte jobbar på det viset. Så medelvägen då blev att jag får veta io förväg vem som ska komma och om de ändras så får jag meddelande om det innan. Sen meddelar jag i min tur via SMS om de skall komma direkt till mig eller om jag hellre vill komma ut och möta dem utanför porten. Ibland är nämligen det lättare för mig. Speciellt med personal jag inte känner mig helt trygg och bekväm med ännu.
Hur som helst, dags att komma till saken. Idag när jag hade insatts så var mitt mål att få ordning inne i Lillbus "rum". Ja hon har inte ett eget rum ännu utan vi kör "öppen planlösning" och hon har en del av vardagsrummet. Den andra delen har jag. Men jag vill ju ändå att hon ska känna att det är "hennes" och ha plats med alla sina leksaker, säng med mera och samtidigt har plats för lek.
Hennes sänglampa flyttade jag lite då hon på senare tid hållit på och tänt och släckt lampan en hel del.
Sen igår passade vi på att byta plats på hörnskåpet och en fåtölj.
Där det just nu ligger massa spel är det tänkt att Lillbus skall få ha sina saker. Men innan dess måste jag hitta en bra förvaring för spelen. Övre delen i hörnskåpet är låst och där har jag saker i ett kaos som jag måste fixa. Men i den nedre delen finns exempelvis hennes blöjor, våtservetter, salvor och en del annat bra att ha.
Det verkar som om både jag och Lillbus blev nöjd med den nya ordningen. I hennes leksakslåda som ser ut som en brandbil, ja där ligger numera hennes bilar, flygplan, motorcyklar och liknande som hon älskar att leka med. Lätt att hitta för henne och hyfsat lätt att städa upp. Sen finns en låda som bokstavligen är småckfull av en hel drös med gosedjur. Sen har hon två leklådor med lite blandat.
Jag har rensat ur en hel del saker som hon aldrig leker med. Men innan jul får jag nog rensa en omgång till. Sådant behöver ju göras ibland. Vissa saker växer hon helt enkellt ifrån och annat intresserar henne inte.
Idag var middagen mäkta populär tyckte Lillbus. Inget märkvärdigt, men gott var det absolut. köttbullar med mjölkkokta makaroner. För varje tugga Lillbus tog så lät hon "Mmm" så det är nog ett gott betyg. Vid ett tillfälle blev jag full i skratt då hon plötsligt stannade upp med skeden, tittade på maten och pratade med den innann hon stoppade in den i munnen med ett nytt "Mmm - ljud". Köttbullarna däremot var ingen hit tyckte busfröet för dem matade hon hunden med. Han tog dock tacksamt emot det hon inte ville ha. Tur att han får sin mat efter att hon ätit för på så vis kan vi anpassa hur mycket mat han får.