Min superhjälte
Som tur var så kände vi oss betydligt piggare idag. Grabben hade dock inte återfått all ork och nu är han helt slut och har lagt sig. Men det gör inget för han var så duktig idag.
Sedan en tid tillbaka så hade vi tid på barnkliniken för att Marvelmannen skulle lämna blodprover. Det har varit jättesvårt att få honom till det så nu när han äntligen motvilligt gått med på det så var de superviktigt att verkligen komma dit.
Hemma förberedde vi genom att i god tid se till att Emla plåster kom på plats i båda armvecken.
Sen åkte grabben och jag in tillsammans med en person. Väl på plats så blev grabben väl omhändertagen av inte mindre än två sköterskor. Den ena av dem jobbar dessutom på habiliteringen fick jag veta. Så här smärtfritt och smidigt har det nog aldrig gått när grabben ska lämna blodprover.
Personalen var väl förberedda och hade fixat ett rum där grabben själv fick välja om han först ville gå in själv eller med oss. Sen om han ville sitta eller ligga. När grabben såg mest villrådig ut så berättade jag att jag brukar föredra att ligga och varför så då gick han och lade sig.
Efter det togs plåstrena bort och det torkades rent. Ena sköterskan berättade vad hon gjorde så grabben hela tiden hade koll. Den andra sköterskan frågade grabben vad han ville att hon skulle göra och han ville då att hon skulle hålla lite lätt i hans hand.
Grabbens enda uppgift då han lagt sig var att andas och ligga still. Hon som skulle ta blodproverna frågade grabben om han ville att hon skulle berätta varje steg eller bara göra och säga till när hon var klar. Han sade "bara gör det" varpå hon gjorde det hon skulle samt fångade hans intresse och började prata Marvel med honom efter att hon uppmärksammat hans tröja som han hade på sig.
Själv satt jag på en stol i närheten å förstod inte vad saom hände. Grabben var lugn, trevlig, glad hela tiden och pratade på om Marvel som ja inte heller förstod något om.
Efter det så fick vi veta att nästa steg är att läkaren ska höra av sig på en telefontid och så¨ville sköterskan från habiliteringen följa upp och träffa grabben och prata med honom om hans problem och vad som förbättrats eller försämrats efter läkemedelsändringar och förslag från sköterskan.
För mig känns det toppen att det äntligen följs upp för sådant har ja inte upplevt innan. Då har det mest varit massa snack som man knappt förstår hälften av och sen efter det så står man lika undrande kvar efter, och vet inget om vad nästa steg i planen är med mera. Nu finns det äntligen någon form av plan.