Fixardag
Idag hade jag verkligen noll lust att städa. Fast det är inget ovanligt, när det kommer till städning, jag hatar att städa. Men det måste ju göras ändå. Trotts motståndet innom mig så gick det ändå rätt bra när jag väl kom igång.
Toaletten fick sig en välbehövelig omgång, likaså köket. När det var klart såg köket ut som ett helt nytt kök. Samma sak med toaletten.
Sen kaoshörnan i vardagsrummet som förut var enorm och upptog typ halva vardagsrummet. Ja, den är nästan helt borta nu. Bara lite kvar. En kartong att gå igenom och sen ska saker bäras ned i förrådet och sen är den äntligen borta. Gissa om jag länngtar. Den har liksom varit mitt dåliga samvete länge nu.
Men till jul kommer kaoshörnan att vara ett minne blott och där kommer en julgran att stå istället. När målet är uppnått kommer det att komma en bild på det här i bloggen. Men kaoset, ja de får ni föreställa er istället. Men kan ju säga såhär. Det som är kvar är en underbar röra av kassar med urväxta kläder, saker jag vill spara efter mamma, garn och diverse annat.
Medan jag städade så blev det även denna gång en stor påse med saker som lämnades in på Benjamins återbruk. Jag gillar konceptet, mitt skräp, någon annans fynd. Det känns liksom bättre att ställa det där så andra får ta än att bara slänga. Duktig som jag var så kom jag bara hem med en sak från Benjamins återbruk när jag var där. Jag hittade ett par stövlar till Lillbus, ok, lite stora, men än så undviker vi ju så långt det går att vara ute i äckligt, blött regn. Skillnad blir det väl efter sommaren när planen är att hon skall börja på dagis då.
Efter jag lämnat saker på Benjamins så blev det middag här hemma. Vi fuskade lite med färdiga hamburgare som stektes, men till det lade vi på vad vi ville i våra hamburgerbröd. Stolta lilla Lillbus bjöd med min hjälp in Fröken Spontan också.
Just ja, de höll jag ju helt på att glömma. En stol i betydligt bättre skick än den gamla följde ju med hem också. Lillbus verkade gilla stolen. Hon satt så stolt på den bredvid Fröken Spontan när vi åt. Stor tjej som hon var så visade hon motivet på sin tallrik för Fröken Spontan, men sen efter det ville hon också ha en stor tallrik precis som vi andra.