Här nedan kommer ett gästinlägg skrivet av underbara Emma som gör en enorm insats i Uganda för inte bara sina egna "skitungar" som bor i det hem hon varit med och startat upp. Hon gör livet ljusare för så otroligt många ugandiska barn som har det extra svårt. Men nu behöver hon vår hjälp!
Hon behöver hjälp både genom att sprida informationen vidare, men av er som kan så behöver hon också pengar, mer om det kan ni läsa i texten hon själv skrivit här under. Jag vill dock tillägga själv att jag följt hennes arbete länge och vid det här laget litar jag på henne och att pengar som skänks verkligen går dit de ska.
Jag vet att inlägget under är långt, men snälla, ta er tiden att läsa!
Ni som följt bloggen de senaste veckorna vet vilka turer det varit kring containern innehållande alla fina saker som ni läsare har skänkt till "skitungarna". Senast igår fick vi höra att ett gäng lagerarbetare vid tullen i Kampala, där containern för tillfället står parkerad, hade stulit delar av dess innehåll när de skulle göra en "rutinkoll". Som tur var hade vi skickat dit en av Alex bästa kompisar (som bor i Kampala) för att övervaka det hela, eftersom vi nu är tvungna att vara i Kabale och det var han som lyckades avblåsa aktionen med hjälp av ett par tjänstemän som också arbetar vid tullen. Flera bananlådor återfanns runtom på det stora lagret och till sist återlämnades även två laptops efter både fysiska och verbala hot. Det låter helt vansinnigt men det är tyvärr så verkligheten ser ut här. Vi har lämnat in ett klagomål men jag tvivlar på att någon kommer att lägga någon större vikt vid att utreda saken närmre.
Vi fick, som ni vet, avslag på ansökan om skattebefrielse från skatteverket och från finansministern, som vi överklagade till, har vi fortfarande inte hört ett knyst. Vi blev därför tvungna att ta ett beslut och det beslut vi fattade var att försöka betala skatten för att få loss containern. Varje dag den står hos tullen tillkommer extra avgifter för lagerplats och nu visar det sig då även att det verkar finnas en överhängande risk för stöld. Containern måste därifrån snarast möjligt.
Vi hade först fått höra från vår clearingagent (en sådan måste man ha när man löser ut gods, det är de som sköter pappersarbetet och kontakten med rederi, tull, inspektörer etc) att skattesumman skulle bli 12 miljoner uganda shillings, cirka 30 000 kr. Helt galet. Han påstod sig senare ha fått ner det till 7.8 miljoner och sa att det var omöjligt att få det lägre. Då såg vi ingen annan utväg än att försöka samla ihop de pengarna, vi bad om att få dokumenten från tullen där skattesumman var indikerad, vilket agenten först var väldigt tveksam till. Vi förstod varför när vi sen såg summan. 6.056.000 UGX, dryga 6 miljoner shillings. Agenten försökte alltså lura oss på 1,8 miljoner shillings (nästan 5000 kr). När vi såg detta dokument skrapade vi ihop de pengar vi kunde få tag på och betalade så fort som möjligt för att undvika att agenten skulle hitta fler sätt att lura oss. Idag kommer vi även att betala 256 US Dollar till rederiet för någon slags besprutning som gjordes av containern för att ta död på insekter och skadedjur. Utöver det har vi betalt cirka 500.000 UGX för inspektion av container, pappersarbete samt Alex kompis som vi har anlitat för att övervaka processen. Med detta hoppas vi att containern släppa inom de närmsta dagarna.
Nu blev det rörigt ser jag. Kanske enklare om jag omvandlar allt till svenska kronor.
Vi har betalt :
Skatt på godset: Ca 15 200 kr
Besprutning: Ca 1700 kr
Övrigt: Ca 1250 kr
TOTALT: Cirka 18 150 kr
Det har vi alltså gjort halvt i panik i rädsla för att summan ska bli ännu högre om grejerna står kvar hos tullen (eller att de försvinner) och vi har använt oss av de pengar som har skänkts åt "skitungarna" för helt andra ändamål. Mat, husrum, skolavgifter, fotbollsturnering etc etc. Vi tog det beslutet efter att så många av Er skrivit kommentarer och mail till oss om att vi tillsammans ska kunna lösa det här och jag hoppas så innerligt att Ni fortfarande är av samma åsikt. Vi har ingen stor buffert, vi har ingen buffert alls rättare sagt. Alla pengar som skänks går direkt till de kostnader vi har för de barn vi försörjer. Nu har vi varit tvungna att använda stora delar av de pengarna för försöka lösa ut containern. Med andra ord; vi kommer inte att ha råd att försörja barnen om vi inte får hjälp. Och den hjälpen behövs fort.
Därför vädjar jag till Er. Vi klarar inte det här utan Er.
Hur kunde det bli såhär tokigt då? Ja, det är en fråga jag ställt mig många gånger de senaste veckorna ska jag säga. När erbjudandet om en sponsrad frakt ner till Uganda kom i höstas fick vi veta att sakerna i princip skulle levereras vid vår dörr och att de skulle stå för alla kostnader på vägen. Därför lämnade jag den biten och undersökte inte närmare vilka regler som gäller och vilka eventuella skattekostnader som finns på såna här försändelser. För ungefär en månad sen fick jag veta att vår sponsor står för allt UTOM skatten på godset. De hade inte räknat med att det skulle blir någon skatt eftersom containern var märkt att vara "utan kommersiellt värde". Ingen skuld ska dock läggas på dem, allt de har gjort har varit med goda intentioner men varken de eller vi hade räknat med den här situationen. När vi för en månad sen fick höra att det skulle komma att bli skattekostnader började vi kampen om att få slippa. Genom våra lokala myndigheter, skatteverket, tullverket, vår clearingagent och till sist då självaste finansministern. Från alla håll har vi fått höra att det är möjligt att slippa skatt och vi har hållit modet och hoppet uppe så gott vi kan men nu verkar det som att slippa skatt eller att få reducerad skatt är lika med att muta en eller flera av ovannämnda. Det har vi inte gjort utan försökt att på laglig väg bli befriade från skatten. Det har inte lyckats och det gör mig så vansinnigt ont. För att jag tycker det är för sorgligt att behöva betala skatt på saker donerat till välgörenhet. För att jag skäms över att Uganda som jag älskar så visar sig från sin sämsta sida. Och, för att jag ska behöva be Er som redan gett oss så mycket om hjälp igen. Men jag ser ingen annan utväg.
Allt jag hoppas på är att barnen inte ska behöva bli lidande av det här och att grejerna i alla fall till slut kan komma på plats.
Om ni kan och vill, snälla hjälp oss genom att sätta in valfri summa (varenda krona är viktig) på
Märk gärna er insättning med "Container" så kan jag enkelt uppdatera er om hur mycket som kommit in.
Om ni inte har möjlighet att skänka pengar är det även till stor hjälp om informationen åtminstone kan spridas vidare. Vi behöver som sagt all hjälp vi kan få för att lösa det här så att "skitungarna" kan få alla de grejer som skickats åt dem.
Det kommer att bli efterspel av detta, ska tilläggas. Vi har som sagt överklagat till finansministern och ska göra allt vi kan för att gräva djupare och skapa debatt kring den här frågan i Uganda. Kan det verkligen vara så att man ska behöva betala ugandiska myndigheter för att kunna hjälpa de barn som det faktiskt är meningen att de ska hjälpa själva? Och att enda sättet att få slippa är genom att muta någon? Sjukt.
Ni hittar skitungarnas blogg här
(länk) och detta inlägg här
(länk)
Idag var det debatt och omröstning i Riksdagen om huruvida Polisen och andra organisationer som bekämpar brott skall få komma åt uppgifterna som lagras. Sedan tidigare skall internetoperatörer lagra all datatrafik i 6 månader. De som vill komma åt uppgifterna måste gå till domstolen för att få det prövat. Ett visst straffvärde måste uppnås i misstanken, vilket inte stannar vid böter, utan minst fängelse skall ingå i straffskalan.
Nu har det alltså debatterats och beslutats om en proposition som ger rätt för polisen att få ut uppgifter från internetoperatörerna utan att någon brottsmisstanke krävs. Beslutet blev också att det bifölls, och därmed så försvann möjligheten till personlig integritet i Sverige. Polisen får från och med 1 juli 2012 kolla bland annat dina mejl, utan att du ens behöver vara misstänkt av någon grad alls för brott.
Läs hela beslutet här.
Jag är inte dum i huvudet! Jag har Aspergers syndrom!
När jag kom i kontakt med AS första gången så var jag 14 år och hade aldrig någonsin hört talas om det förut.
Aspergers syndrom?
Vad är det?
Är det en sjukdom?
Smittar det?
Dör man av det?
Jag frågade mamma men hon hade heller ingen aning om vad det var så jag började forska i saken. Jag slog upp AS i ett lexikon och förstod inte ett dugg av det jag läste. Jag sökte på internet och förstod lite mer.
Jag blev “besatt”, jag ville veta ALLT som fanns att veta om AS. Jag lånade alla böcker som fanns på biblioteket och bad dem beställa hem fler från andra bibliotek.Efter en vecka hade jag fått min bild av vad AS var och då visste jag.
Jag har aspergers syndrom!
Jag berättade detta för personalen på BUP men dom skrattade bara åt mig och idiotförklarade mig och sa att alla har drag av AS och visst stämmer det in lite grann på mig. Men jag gav mig inte där, jag snodde broschyrer om AS i smyg från BUPS väntrum och började sammansätta allt som passade in på mig och sedan lämnade jag in en helt lista med vad som stämde på mig. 1 år senare fick jag min diagnos. Mina svårigheter har förändrats under åren, jag har trots allt haft min diagnos i 6 år snart och jag har gått i specialklass för personer med AS så jag har ju lärt mig att hantera vissa situationer som jag inte kunde hantera när jag var 14 år och jag har utvecklas enormt.
- Min största svårighet är nog relationer till andra människor.
Jag kan tycka att en person är min vän bara för att jag pratar med den på MSN men aldrig har träffat den i verkligheten. Som tex, T, jag hade träffat honom irl men aldrig fört ett samtal med honom men efter 1 månads sms och telefonkontakt kan jag säga att jag är kär och det tycker inte “normala” människor att man kan bli. Dom tycker att jag är konstig som kan känna så för jag känner ju inte personen. Och T är inte den första jag gör så här med jag har träffat alla mina killar på detta sättet. Och jag blir ofta alldeles för intensiv med andra människor, jag har svårt att avgöra vad som är “lagom” i relationer till andra det finns ju tex ingen regel på hur många sms man “får” skicka till en person varje dag och jag kan säga att mina 3000 gratis sms tar slut snabbt varje månad.
- Jag har en förmåga att bli “besatt” av saker, i bland kan det vara bra och ibland dåligt beroende på vad det är jag fastnar för. Som tex som när jag bestämde mig för att gå ner i vikt då la jag verkligen ner 110% på det och åt Inget onyttigt. Eller när jag tävlade i skytte och la ner allt på det och då gick det väldigt bra med. Men under en period i mitt liv var det en person jag fastnat för, jag ville vara hans vän men inte han min. Jag höll på att älta det där fram och tillbaka i hela 6 år tills han gick med på att prata ut om det med mig och jag fick göra ett “riktigt” slut på det själv.
-I bland har jag svårt att förstå varför folk blir arga på mig.
Men om de skulle göra samma sak mot mig som jag gjort mot dem så skulle jag bli vansinnig.
och jag har även svårt att sätta mig in i andras perspektiv vid bråk och konflikter.
- Om jag inte förstår eller vet exakt vad jag ska göra i skolan så kommer jag inte i gång.
- Den linjen jag går nu är väldigt individuell och man får ett tema varje vecka och man får mer eller mindre bestämma själv vad man ska göra, det fungerar inte för mig. Så lärarna får hjälpa till att sätta i gång mig.
Men handlar det om något jag gillar tex fotografera så blir jag fast direkt och gör klart uppgiften vi skulle jobba med hela veckan på en dag.
- Jag har svårt att förstå ordspråk och underliggande budskap eller när folk inte säger det dom egentligen inte menar.
- Jag tycker om att veta i förväg vad som ska hända och jag tycker inte om hastiga förändringar.
- Jag har ett annorlunda sätt att tänka jag tänker ofta i färg och olika situationer och personer har olika färger för mig.
- Jag misstolkas ofta som egoistisk.
- Ofta känner jag att folk inte förstår sig på mig.
Även om det är jobbigt i bland så är det inte alltid negativt att ha Aspergers syndrom.
Vill du veta mer om mig och mitt funktionshinder så besök gärna min blogg på http://www.domkallarmighannes.com/
Har du frågor och funderingar ang detta inlägg eller Aspergers syndrom så finns jag kontaktbar på info@joannahalvardsson.se
Mvh Joanna Halvardsson
