0

Struktur - ett måste...

3/11-17 fick ja äntligen hem vår nya veckoplaneringstavla. Den förra vi hade var väldigt spårig, svår att hålla ren och svår att skriva på. Hoppas det skall fungera bättre nu. Det är nämligen väldigt viktigt att vi har en sådan tavla för att hålla reda på allt, speciellt nu sedan vi fått alla diagnoser bekräftade, även de oväntade.
 
Självklart är vi alla samma personer i familjen som innan diagnoserna kom in i bilden, men trotts det så blir det ju ändå en omställning.
 
Min goa handyman Bustrollet hjälpte mig att skruva bort den gamla tavlan och skruva upp den nya tavlan. Även Babbelpellen hjälpte till i sammanhanget med att tex hålla i och flytta på saker som var i vägen samt sätta dit magneterna med dagarnas namn.
 
 
0

Nu skall här synas...

Ute blir det kallare och kallare, men även mörkare och mörkare.  Min västa årstid står för dörren, den långa mörka evigheten då jag helt måste gå på vad klockan är för kroppen märker inte skillnad på dag och natt, allt är bara ett långt och kallt mörker, till synes utan slut.
 
Men efter att i flera år ha tjatat på min son om vitsen med att använda reflexer när det är mörkt så har jag nu gett upp. Men jag vägrar att gå och oroa mig en vinter till, nu har grabben fått en varseljacka så han skall synas i mörkret även då han vägrar reflexer.
 
Varseljackor finns att köpa på många olika ställen, dock är utbdet där vi bor väldigt beränsat. Att köpa på nätet kändes inte aktuellt därför att det där är mycket svårare att "känna och klämma". Efter massa letande så hittade vi dock en enda jacka i stl S, alla andra var antingen aldeles för små eller på tok för stora. Så det fick bli jackan på Swedol till grabben.
 
Det slutade överraskande nog med att även grabbens far köpte sig en varseljacka, tyvärr hittar ja ingen bild på ust den han köpte på Jula. Men han hittade en som var betydligt billigare än grabbens. Utbudet från vad som finns i butiken och vad som finns på deras websida verkar skilja sig lite åt.
 
Hur som helst så känns det skönt att de båda  nu kommer att synas bättre när de är ute i mörker. Grabbens jacka är lite stor, men han växer ju så det gör inget, troligen kommer han även att kunna ha jackan nästa år också och dessutom så är det ju garanti ett år på tex dragkedjor etc vilket ju inte gör något.
 
 
0

Målet närmar sig, på en lång resa!

Man skulle lätt kunna tro att det är lätt att få barn utredda och att det är lätt att få diagnoser, speciellt om man ser till hur många det är dag som ha diagnoser i förhållande till hur många det var då ja va barn. Då viste man knappt vad en diagnos var om det inte handlade om något fysikt typ lunginflammation som man då vårdades på sukhus för.
 
Men om sannngen ska fram så är vägen både lång och krokig och jobbig för att ens få till en utredning på sitt barn. Som förälder, i varjefall ja så har jag fått kämpa för detta i många månader och vissa utedningar även i många år.
 
Trotts detta har jag inte gett mig och till slut har det genom det "fria vårdvalet" gett resultat.

Ja har länge sett att två av mina barn haft/har problem både i kolan och här hemma, i sociala sammanhang, i kompisrelationer m.m
 
Men de ha båda väldit väldigt olika svårigheter och ä lite vaandras motsatser.
 
Hur som helst så har de båda nu under en dag var arbetat intensivt med en psykolog som har kartlagt dem samt intervjuvat mig och banens far vid 3 tillfällen. Psykologen har även gjort ett besök i skolan och pratat med nuvarande berörda klassmentorer, lärare och elevcoatcher, samt även med tidigare lärare.
 
Nu skall hon gå igenom allt material hon har samlat ihop. Sen den 28 september skall vi ha återkoppling och få reda på vad utredningen har lett fram till. Men Psykologen sade redan nu at avsett om utredningen leder fram till diagnos eller ej så ser hon redan nu att båda barnen har svårigheter och att de båda behöver mera stöd i skolan än vad de i dagsläget får. 
 
Hon berättade även att hon hos ena barnet ser tendenser till ADHD och Asperger och att ADHD där är mera dominant och hos de andra barnet ser hon drag av ADD och Aspergers.

När vi får återoppling så kommer vi först att vara hemma hos oss och få återkoppling. Ena barnet önskade vara med på återkopplingen gällande denna vilket vi såklart fixar, det andra barnet nöjer sig med att vi berättar resultatet efter.
 
När vi har haft resultatsåterkoppling här hemma så skall vi gå till skolan och ha återkoppling där. Då blir det tyvärr bara för det ena barnet. Gällande de andra barnet använde lärarna lite vad jag uppfattade som undanflykter för istället för att de som kan av de berörda är med på återkoppling den 28/9 så ville de "samla hela arbetslaget" och återkoppla med passande datum och ha det via skype. Detta känns luddigt och det känns som om det lätt kan "rinna ut i sanden"
 
Psykologen berättade att även hon blev överaskad för det är tydligen ytterst sällsynt att en skola svaar så när hon bjuder in till resultatåterkoppling av en elevs utredning.
Något jag också tycker är undeligt är att ena barnet nu har fått löfte om att på måndag "få en skoldator". Detta behov har funnits sedan dag 1 i skolan men först nu efter att jag som mamma efter mycket tjat och ännu mera envishet har fått till skott en utredning, ja då plötsligt börjar det hända saker och barnet börjar plötsligt få en gnutta mera stöd. Tyvärr långt ifrån det behov som finns och alltid funnits.