Älskade, sov gott!
Om någon skulle fråga mig vad som är jobbigast med att ha hund så är mitt tveklösa svar att tvingas ta beslutet för när det är dags att ta farväl.
Det beslutet fick jag ta för inte allt för länge sedan när det gäller min älskade Donna. Tomheten och saknaden efter henne är offantlig, men på något förunderligt vis går livet vidare ändå.
Fredagen den 22 november åkte vi till Evidensia, väl där blev vi otroligt fint bemötta, med lugn och respekt och en underbar djurskötare som verkligen tog sig tid att berätta allt hon gjorde, innan hon gjorde något. Vist var det tungt, jobbigt och sorgligt men samtidigt fint på något vis.
Vila i frid älskade Donna och tack för den tid vi fick och alla dina hyss du bjöd på genom åren. Du kommer för alltid att leva vidare ömt bevarad i våra minnen.