Allhelgonadagen för mig
Till skillnad mot Halloween som ju kan vara kul när det gäller att se folks kreativa utklädnader men som jag i övrigt inte uppmärksammar så var det en viktig dag för mig igår.
Så länge tillbaka som jag kan minnas så har jag alltid försökt att ta mig till en minneslund efter mörkrets inbrott på allhelgona. Det är verkligen något aldeles speciellt att gå omkring på kyrkogården just den kvällen och se den aldeles upplyst av folk som tänker på någon de saknar.
Igår var första allhelgona för mig i minneslunden på Oxelösunds kyrkogård. Även fast vi kom dit ett tag efter 18, efter att personal gått hem och de inte längre bjöd på fika (något jag inte ens viste att de skulle göra förrän jag tittade på hemsidan) så var det magnefikt. Aldrig har jag sett sådan ström av folk som kommer in och går runt på kyrkogården. Hela vägen var full av bilar som stod i kö eller som parkerat, vi såg folk i alla åldrar och även djur.
Bland annat mötte jag en hund jag träffat tidigare, men nu var hon nyklippt. Hennes matte var med också, men hon bar inte alls på en mjukiskanin som ja först trodde, hon bar på sitt ljuvliga lilla barnbarn klädd i ljus mössa med öron.
Jag tände mitt ljus, mös i skenen av alla andra tända ljus och sände några tankar till de jag saknar. Efteråt kände jag mig mycket lättare om hjärtat.