0

13 år av saknad

Allvarligt, inte sjutton känns det som om det skulle ha gått 13 år sedan du lämnade jordelivet för nya äventyr.

Men... faktum är att min son som endast var 2 veckor då du träffade honom nu har blivit 13 år, så det måste ha gått så lång tid även fast det bara känns som om ett ynkligt år har gått. Även almenackan talar sitt tydliga språk då den berättar att det idag är 13 år sedan.

Jag känner fortfarande av din närvaro, ibland känner jag inom mig vad du skulle ha sagt om du var här, ofta kommer jag på mig med att vilja ringa dig och berätta när något hänt. Men jag kan inte och då kommer saknaden och tomheten som ett hårt slag i magen.
 
Örjan, DU fattas mig fortfarande. Att veta att du inte lämnat oss ppå jorden helt ensamma glädjer mig men det hjälper inte mycket då jag inget hellre vill än att sträcka ut mina armar och omfamna dog och bara suga i mig av ditt lugn och din inre styrka. Det är faktiskt tomt här efter dig, jag känner mig inte längre hel även om jag utvecklats som person och livet har gått vidare, men du fattas mig!

Jag hoppas att du snart kommer till mig om natten och fyller mig med lugn, trygghet och säkerhet så som du så ofta gjorde när du nyligen gett dig av. Jag saknar dig så, och jag behöver dig, mina reserver börjar sina.

Varför finns det ingen besökstid, telefon eller adress till himlen, allt känns så definitivt när någon man håller kär flyttar dit upp.