Så stor men ändå liten
Det här känns verkligen jättekonstigt. Tidigt i morse körde vi till Nyköpingsbro och lämnade av Skräpfia, hon och övriga konfirmander, lubbar mfl är nu på väg i buss till Taize i Frankrike. Tio dagar skall hon vara borta. Nog för att hon varit utomlands många gånger och även betydligt längre tid än nu. Hon är ju berest vår tös, men det är ändå första gången utan oss eller med hennes farmor och farfar.
Inte var hon det minsta nevös heller, jag däremot, shit vilken resfeber ja haft trotts att det är hon och inte jag som nu är iväg. Jösses alltså... Nåväl, jag hoppas hon får det underbart och att det blir ett minne för livet som hon växer mentalt av.
Självklart fick även Donna följa me och "vinka av" när hennes lillmatte drog iväg på äventyr.