Käftis dårå...
Tidigt i morse hade jag tid hos Käftis. Dags att laga ännu ett hål. Denna gång i överkäken. Käftis började med att montera snabeln på mig (munstycket över näsan med lustgas), sen när den hunnit verka ett tag och jag kände mig lite lagom bortdomnad så var det dags för bedövningen. Tack och lov fick jag före dess en tuss med bedövningssalva. Fungerar typ som emlaplåster fast man har det i munnen istället. Smakar faktiskt inge vidare, men det fungerar och de är ju det viktigaste.
Efter att nu ha lagat både framtänder och tuggtänder i både över och underkäke så kan jag bara säga att jag föredrar tuggtänder i överkäken för då blir inte tungan bedövad och jag älskar verkligen känslan av att ha full känsel i tungan. Hur känner ni?
Det är så underbart men det fungerar verkligen för mig hos soecialisttandvården. De lyssnar på mig. Tar allt i min takt och låtet mig få ha lustgas som de annars vanligen använder till barn. Men när jag ska komma så lånar de in hela aparaturen.
Vanlig tandläkare skulle aldrig funka för mig. De är så stressade och tar sig inte tid med mig. Allt ska ske på deras vis. Annat är det hos specialisttandvården. Där är jag och mina behov i fokus hela tiden. Jag känner mig värdefull och jag får beröm när jag lyckas. De bryr sig och frågar hur det går för mig. Jag är inte bara en i mängden.
När jag kom hem slocknade jag rätt fort. Dels för att jag blir påverkad av både bedövningen och lustgasen men även för att alla intrycken gör mig fullkomligt utmattad.
I morgon efter jobbet måste jag ta mig i kragen och fortsätta med packningen så jag blir klar någon gång. Allt skall ju helst vara klart på onsdag.
