1

I huvudet på en Aspie


Att vara Aspie upplever jag som en uppgradering, men det är inte lätt alla gånger. Inte alls, vissa gånger är det rent av svårt.

Till exempel de gånger då jag verkligen vill umgås med min goa vän. Hennes sällskap ger mig så mycket, jag blir stärkt av det. Men samtidig som det är trevligt, kul, uppfriskande och alldeles underbart så är det även mentalt utmattande.

Jag måste nämligen tänka hela tiden på hur jag uppträder, hur jag säger saker, hur det kan tolkas.vilketdigt måste jag ockkundea efter hela tiden när något sägs tilhjälpaför det kan tolkas på så många olika sätt.

Min bank av ork tar liksom slut och då behöver jag ensamhet för att ladda upp mig. Detta är jättejobbigt. Speciellt när jag känner att orken är precis slut och jag hellre vill sitta hos min väninna och surra. Det är så frustrerande. I de lägena önskar jag ibland att jag bara kunde trycka på en knapp och stänga av min aspiesida men det kan jag inte.

När mobilens batteri tar slut måste den laddas, då är det bara att koppla in laddkabeln. När min energinivå sjunker vilket den bland annat gör av att få många intryck att hantera då behöver jag ensamhet för att ladda upp mig. 

Tycker det är så svårt att förklara denna aspiesida som jag har. Jag får massa intryck av allt hela dagarna. Sådant som för andra är lätt och inte kräver energi som att exemoelvis starta micron, hänga tvätt,  borsta tänder,  ta undan efter sig. Ja sådant folk gör på rutin sådant är utmattande för mig.  Det går åt massa energi, likaså att träffa folk och umgås.  Men jag vill ju... Jag vill inte bara keca i ostkupan som jag gjorde förr.

Svårt med balansgången på vad som är lagom för mig. Knepigt...

Ni andra som är aspie, kan ni hjälpa mig att försöka förklara detta på ett sätt som en normalstörd skulle förstå?

1 Kian:

Jag ska inom några veckor enligt planering i alla fall påbörja min neuropsykiatriska utredning och jag känner igen mycket av det som du skriver. speciellt det där med att jag varje dag måste ta in så många intryck som kräver så mycket energi för att bearbeta, just därför är jag i sånt stort behov av mina rutiner för att klara dagen. har mycket svårt med den sociala biten, även om det är en kär familjemedlem som jag vill besöka så måste det innebära att jag bryter mina rutiner så det blir svårt. men ibland klarar jag det, dock inte ofta. jag finner trygghet i mina rutiner - och specialintressen - som verkligen slukar mig på ett positivt sätt.