Specialintresse

Ett specialintresse är så mycket mera än ett vanligt intresse som normalstörda har. För mig som aspie innebär specialintressena att jag fokuserar 220% på mitt specialintresse och är då inte kontaktbar för omvärlden. Men på något vis så tar ändå modersinstingten över om mina barn verkligen behöver min uppmärksamhet.

I min ungdom var Elvis Presley ett av mina specialintressen som jag passerade på vägen och ja, jag pratade mer eller mindre alltid om Elvis, upprepade fakta för alla och en var som orkade höra, ältade Elvis, lyssnade Elvis, drömde Elvis, hade plancher med Elvis, såg filmer med Elvis. Ja allt kan man nog säga kretsade kring Elvis. Det närmsta jag kan likna ett specialintresse med skulle nog vara en riktig förälskelse då man liksom glömmer av/stänger av omgivninen. Lite svårt att beskriva men ja, allt kretsar kring specialintressena.
Min äldsta son är liksom jag själv Aspie och precis som jag har han specialintressen. Förut var det smurfarna som gällde och nu är han något av en expert på just smurfar, det han inte kan är faktiskt inte värt att kunna om smurfarna.
Han fick dessutom större delen av skolan att leka med och om smurfarna och deras olika äventyr, både sådana han hört, sett på film och äventyr han hittade på.
Nuvarande intresset verkar vara att leka med och se på Lego Ninjago samt Lego Chima.
Ja, min ena son har i flera året varit besatt av WoW (World of warcraft...dataspel) och jag själv har under lång tid varit besatt av tv-serie och det är mitt absolut största intresse forever and ever. Föredrar urban fantasy. :)