En Aspiebloggare

En nära anhörig till mig var på en anställningsintervju igår, efter det frågade jag honom hur det gick och hur det kändes. Men att prata om känslor är vist inte min anhöriges starkaste sida. Jag fick verkligen anstränga mig för att få någon form av svar.

Jag: "Jo, men hur kändes det?"

Anhörig: "Det kändes!"

Jag: "Kändes det som att gå till tandläkaren?"

Anhörig: "Nä fy, vilken rysare, det är ju vidrigt"

Jag: "Ok, kändes det som att gå på bio och se en favoritfilm"

Anhörig: "Nä verkligen inte!"

Jag: "Var det mera som att gå och handla?"