En sådan dag..
Nu känner jag mig helt slut och urvriden. Vi har just kommit hem efter att ha varit förbi svårföräldrarna och firat Skräpfian där. Både min far och svårfar på samma ställe som mig och samtidigt, det är tufft och en riktig utmaning. Men med hjälp av en Atarax så tror jag ändå att det gick hyfsat. Men båda två fick mig att bli ledsen flera gånger om. Nu är det gjort i allafall och jag är hemma och njuter av det. Men som sagt, man gör mycket för sina barn. Skräpfian ville ju bjuda sin morfar och då är det ju svårt att säga nej.
Efter firandet så följde Skräpfia med mormor hem igen. Både mormor och morbror fick skjuts av morfar och hans tant samt hennes son W. Morfar har nämligen en gammal Volvo där han kan fälla upp två säten i bakluckan och där fick Skräpfia och W sitta.
Babbelpellen ja han ville stanna kvar hemma hos farmor och farfar och hjälpa farfar vara pensionär. Lillbus däremot följde med oss hem. Så kort sagt, vi hade Babbelpellen med oss då vi kom till farmor och farfar och Lillbus med oss då vi åkte hem.
Precis det där känner jag igen. vad gör man inte för sina barn. men ibland måste man sätta stopp. Dotter din är stor nog för att förstå om du förklarar att du inte mår bra av att träffa vissa personer. Hon kan fira lilfödelsedag med sina far och morföräldrar en annan dag. Ibland måste man dela upp sig det är bara så. Fira tjejen på hennes dag hemma hos er där det bara är er lilla familj sen får de andra fira henne hemma hos sig tillsammans eller var för sig.