LVU
Först vill jag förtydliga att detta inte gäller mig utan mest är tankar jag har i mitt huvud. LVU, vartefter åren går så äser och hör jag om allt flera som trasslats in i soc "skyddsnät" som de kallar LVU - Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga. Ibland känns det som om Soc agerar lite godtyckligt. En familj kan bli splittrad då barnen placeras ut med stöd av LVU i en komun, medan barn i samma situation i en annan komun inte ses och i en tredje komun får de hjälp.
Ärligt, det känns som om utredarna och dessa "pedagoger" gör bedömningarna utefrån sina egna tycken.
Om det exempelvis i en familj finns ett barn i tonåren, ett som snart är där och två mindre, ja då kan barnet i tonåren placeras i ett såkallat LVU hem, den som är nästan tonåring befinner sig i en gråzon och kan antingen hamna i en fosterfamilj eller i ett LVU hem. Medan de yngsta barnen får bo kvar hemma. HUr tänkd det där? Varför splittra familjen? Varför inte i stället hjälpa hela familjen att jobba på de sidor som behöver stärkas.
Samhället i ett nötskal! Man skulle ju faktiskt kunna tro att soc inte ens har riktlinjer att följa för vilka som borde hamna inom LVU och vilka som skall bo kvar hemma. Många gånger äggs det massa tid på famijer som fungerar bra men som ses som "annorlunda" av sina grannar medan de familjer som genom grannarnas syn är perfekta där läggs inget krut alls fast det i vissa fall är där den behövs som mest. De kollar oftast inte ens vad som sker innanför den stängda familjedörren.
LVU är ju något man tar till i sista hand, när inget annat fungerar. Och många gånger erbjuds familjerna hjälp och stöd i hemmet, men antingen tackar de nej, och då finns enbart LVU kvar som alternativ, eller så fungerar det inte trots stöd i hemmet. Många gånger får ju inte heller socialtjänsten veta hur det ser ut i hemmet, och då blir det ju svårt för dem att sätta in stödåtgärder.
LVU är inget som soc tar till som första grej då det är otroliga kostnader per dygn det handlar om. Och det är inte ens socialtjänsten som fattar beslutet om LVU, vilket folk oftast tror.
Självklart kan det bli LVU på fel grunder, det är inget som fungerar felfritt när den mänskliga faktorn. Men studerar man besluten närmare så ser man att i mer än 90% av fallen är det ett korrekt beslut.
Ofta så tycker föräldrarna själva inte att de brister i omsorg, vilket gör att självklart berättar de mer än gärna hur deras barn blivit LVUat på felaktiga grunder. Tragiskt, för ser man inte var man brister kan man inte heller förbättra det.
Nu ska jag sluta ta upp hela ditt kommentarsfält. :)