En Aspiebloggare

Just nu i skrivandes stund har jag en stor klump av oro inom mig. För några timmar sedan gav sig mannen iväg till fots för att handla, men fick migrän på vägen och ligger nu på en parkbänk någonstans ute i mörkret och försöker få bort illamående och migrän såpass att han kan raggla hem.

Ja, tyvärr har han oturen att då och då drabbas av en hemsk migrän som inte bara yttrar sig i huvudvärk och illamående utan tyvärr påverkar hans migrän även hans balans på så vis att han ragglar och hans tal såpass att han sluddrar.

Sådant är himla jobbigt då man liksom inte riktigt vet vilka som fårstår vad det handlar om. Allt för många tror att mannen är full då han har ett migränanfall.

Edit:
Denna gång ordnade det sig i allafall, det slutade med att han fick skjuts hem, så jag behövde bara ta min rollator och gå till parkeringen och möta upp, sen fick han stötta sig på den då vi gick hem.

Nu ligger han på soffan med en spyhink bredvid sig och har fått en alvedonsupp. Ja, han gillar inte alls suppar, men tablett är ingen mening med att ge då han mår så illa som nu. Måste nog säga att detta var ett av de kraftigaste anfallen på mycket länge.