En Aspiebloggare

Ni behöver inte påtala att fotot är suddigt, det är helt medvetet gjort från min sida för att inte vara för tydlig med vilka som bjöds.

Hur som helst så hade Ruby och Milo ett gemensamt barnkalas och det gick hur bra som helst. Vi kan i varje fall säga att barnen gav betyget godkänt och att de gärna vill ha gemensamt även nästa år eftersom de då kommer flera barn och i flera åldrar och då tyckte båda barnen som firades att det var roligt. =)

Som alltid när 13 barn är med i bilden och det är kalas så blev det en hel del liv och rörelse och höga ljud. Men på det stora hela så avlöpte det utan allt för stora insidenter.

Endast ett barn som blev lite ledset i ögat en kort stund. Men barnet kom fort på andra tankar igen och blev glad och var med på både ansiktsmålning och lek. Det blev även det sedvanliga besöket in i köket för alla kalasbarn.

Medan personalen som höll o kalaset målade massor med tigrar, spindelmän, clowner och flaggbarn så öppnade Milo och Ruby alla sina pressenter. Ruby fann genast en favorit, den svartvita hamstern. Sådan hade hon önskat sig länge.

Milo däremot hade varit väldigt tydlig till sina vänner om att han samlade på smurfar och önskade sig smurfar så det var allt en lycklig kille vi fick med oss hem.

Givetvis blev barnen bjudna på glasstårta också. Sen innan hemgång ville vi ta ett gruppfoto på alla barnen och det var ju ett äventyr i sig. Rastlösa barn som vill springs och leka och trötta barn som inte alls vill vara med. Men till slut så fick vi till ett suddigt foto på alla. Nåja, barnen var nöjda i allafall.

När vi kommit hem efter kalaset så började Milo genast att leka med alla sina nya smurfar, ja efteer att jag fått märka dem alla förståss. Märkningen är viktig för grabben för då vet han att det är hans smurfar och ingen annans.