3

Det här med julklappar

De senaste 15 åren har jag funderat mycket kring det här med jul och julklappar. Jag växte upp med att jular inte var så speciella. Som ung vuxen slutade jag fira jular, jag varken fick eller gav bort julklappar och julaftonar var som vilken söndag som helst.

Sen träffade jag min nuvarande man och ja,han firade ju både jul och hade julklappar så ja, jag liksom bara gled in på det spåret jag med utan att fundera så mycket.

Med åren har jag kommit fram till att jag gillar att få julklappar men jag tycker fortfarande att det är jobbigt att öppna dem inför allas ögon medan de spända av förväntningar väntar med stora ögon riktade mot mig. Av den anledningen har min man fått öppna i princip alla julklappar som är till oss båda.

Det här kännas lite knepigt, jag kän ner mig stressad av "kraven" att visa glädje inför vad som finns i julklapparna jag får. Men samtidigt så älskar jag känslan av att se då folk öppnar julklappar från mig. Jag älskar när de visar sin glädje, överraskning eller uppskattning över vad de fått, men jag mår dåligt av att själv visa dem detsamma när jag öppnar pa<ket från dem.

Usch vad jobbigt och svårt och ja, knäppt det känns att försöka förklara dessa känslor som jag knappt själv förstår.

I år kommer vi att fira jul hos en väninna till mig och hennes barn. Det ser jag verkligen fram emot. Vem vet, kanske är det de som behövs för att komma ut ekorrhjulet.

Hur tänker och känner ni kring detta med jul och julklappar?

1 Eriiza:

Jahaa, vad hemskt, sådant är aldrig roligt!

2 Eriiza:

Hej, har utsett nu en vinnare av

120-paletten med ögonskuggor.

Se i mitt inlägg om du vann.



Om inte.. Så kommer det en ny tävling inom kort!

3 kerstin:

Kan tala om att det inte har med Asperger att göra. Känner likadant när ett gäng stirrar på en och vill veta vad man tycker. Även om det i paketet ligger något man verkligen vill ha så känns det nästan som om man måste vissa en överdriven glädje istället för att enbart säga tack det här ville jag verkligen ha. Tror många känner så.